Det börjar sommaren 1988 med att jag flyttar hem till far i Granö. Far var född 1916 och hade haft ett innehållsrikt liv. Vissa törnar gjorde mera ont, som då timmerlastnings systemet som bestod av hydrauliska järnarmar för att lyfta upp stockarna och far kom för nära. Det blev ett bra tag på Sjukstugan i Vindeln och om jag inte missminner mig, blev kontentan en ny styvmor dessutom. En olycka kommer sällan ensam. Skadan av järnarmen medförde på ålderns höst, ökat behov av tillsyn, far var inte utbränd, men klart vidbränd.

Väl tillbaka i hembyn, efter år i storstan, vaknar behovet av aktivitet. Inte var jag religiös och inte kunde jag väva. Därmed fanns det inte mycket att ta sig för, i grand old Granö. Mitt arbete, då på Allmänna Häktet Umeå, var trivsamt, fastän det tog nätt tre timmar per dag med buss. Något fattades mig. Min goda vän Agneta, hade ofta besök av sin mor Gullan f Grafström. Mycket musikaliskt folk. Dessutom fanns MIMAS, restaurangen på Tegsnäsheden. MI kom ifrån Mia/Mirjam Halvarsson och MA från Margareta Meijer. Dessa suveräna damer börjar att sälja korv ur en husvagn på parkeringen bredvid Bernhard Uppenbergs Fåfänga i Tegsnäset och bygger sedermera upp timmerhuset MIMAS. Mia var en god, glad, sprudlande och gästvänlig husmor. Utomordentligt trevlig och därtill med på noterna. Jo men visst, vi drar igång något. Agneta visste att det fanns en Granö visa från tidigt 1930-tal. Mor Gullans gamla vishäften och skillingtrycks samlingar dammades av. Gullan var född 1918 och kände till de flesta som gamla Granö visan beskrev.

Strategin då… jo men... ja men... nej men...

Tar vi bort drabbade medmänniskor, då bör det gå att driva med resterande population i Granö. Engagerar vi glada människor, som kan skratta och gråta och inte är rädda för att göra bort sig, då kan det bli bra. Det fanns en sprallig tjej till, på Mimas, det var Ruth Strandberg och därtill oslagbare Snus-Ivan som ställde upp. Järngänget var ett faktum. He va ba te å köör, se hä ryyk.

Så mycken glädje vi fann. Det var inte många som trodde på vårt projekt, att ordna en ny Granö Revy. Många driftiga, roliga och tragiska tankar passerade. Dikta ihop något som roar och ändå tordas bo kvar i Granö.

Roligt hade vi och revy blev det. Ivan Nygren var bra och inget var för honom omöjligt. Det bör påpekas att ingen i det glada gänget fick någon ersättning alls för 1989 års revyomgång och ej heller för den efterkommande något år senare. Material till scenkläder som frackar och kabaré dresser stod Granö Revyn för. Sy upp kläder, det fick vi göra själva. Däremot skänkte Granö Revyn 12 000 kronor till en keyboard märke Roland till Granö skola.

Tider komma och tider gå. Mia flyttade efter vårt framträdande på Domänverket våren 1989 till Småland och ersattes av toppsnäckan S-E Thörnlund för Hemvändardagen i Granö juli 1989 , SE Thörnlund var den med de snyggast spirorna. Det var tider det. Granö Revy upplöstes efter ytterliggare en Revy omgång och kvarvarande kapital blev grundbult till Granö Water Festival. Roligt nog, så är Mia tillbaka inom läsar rotet och förgyller tillvaron. God mat fanns det därmed på Kronlund. Nostalgiska tankar önskar att Mimas återuppstår, som det en gång var. Matstället med genuin husmanskost. Matstället där alla var välkomna.

Västerbottens Folkblad, foto UH, publikbilden talar för sig själv:

Visa om Granögubbar (Melodi: Alfred och Anna)

1. Om Granögubbar, jag nu vill sjunga 13. Och Anna Sandberg, hon tror på skriften

om byggnadskonst och om skvallertunga att kooperativa och socialismen

om alla dem som jag kommer till ha vilddjursmärket, i pannan fått,

som uti bygden mest råda vill ty så hon själv, skriftens ord förstått

2. På Varghusheden, där hörs det toner 14. Och nu en nyhet, jag vill bebåda

och göken sjunger, i Lundströms kronor att Ol-Nils lagår´n, är seg som kåda

och genom Charlottas, äreport ty jag tror ej, han ramlar ut

än Bernhard ilar, liksom en hjort förr´n kraftverksfrågan, har nått sitt slut

3. I Granö finns ej, frisinnets galtar 15. n´Johan Svanberg, kan pennan sköta

och därför Holmström, till Kussjön paltar och uti Folkbladet, gubbar stöta

men suggan, som är båd´rädd och blyg ty han har blivit, en socialist

hon ville helst, det skull gå i smyg och agiterar, det gör han friskt

4. Och brodern Oskars bil nu pustar 16. Och brodern Kalle, han nu regerar

för fattigkassan, han säkert rustar. uppå Högkammen och domderar

En J. V. Daniel, de femtio nått, han sköter kassan, för Granöbyn

och därför han har presenter fått. och hemma har han, ett dito tryn

5. I alla änkor, som går i ringen, 17. Och skräddar Vikström, där oppi backen

det väljes en eller också ingen, med sina femtio, år på nacken

ty dock på fälla, man bör slå till, han raskt kan svänga, ihop en rock

fast det finns grannar, som det ej vill fast han med åren, har blivit tjock.

6. n´Olle Svanberg, sin vackra flicka vaktar 18. En affärsman, som vi alla känner

för pojkar, som henne eftertraktar. är Emil Karlsson, som omkring oss ränner

En Algot medger, i nio steg, När han placerat, en symaskin

att Eugenia, hon int är beg. då går han hem, därifrån å flin´.

7. n´August Granström, med listor lunkar, 19. Nu O. J. Wejdmark, sin hjärna nöter

och granöböndernas, börsar pumpar, och Nygrens spalter, han käckt bemöter.

ty han vill bygga, en riktig bro, Med kalla siffror, han visar klart,

så n´Karl-Andreas ska´ slippa ro. att uti Byssjan, där är det klart

8. n´Olle Karlsson, kan spela tjäder, 20. n´Karl Nolander, han möbler snickrar,

men pojken hans, är av annat läder, men ofta in i nå´n, gård han tittar

han drillar själv, på sin melodi och får han träffa, Och får han träffa, nå´n trevlig dam.

och flickor låter han inte bli då vill han sälja, en ottoman

9. Nils Oldmans älghund, har gått i graven 21. Sen Erik Forslund, blev gift med pigan

En Edvin Rehn, känner sig nog slagen han ungkarlsvanorna, lagt åt sidan

ty aldrig mera, han bomma får ej mer han tar, några meterskutt

på älgar som, över heden gått. om det med Dolly, skull´bli nå´t gruff

10. Sen finns en ungmö, som heter Anna 22. Och Hilmar byggar´n, har många uppdrag

hos henne brukar, vi ofta stanna han kassan sköter, åt Granö jaktlag

Där kan vi få oss, en kaffekopp och även skatten, kan hämtar in

ned munkar som, simmar uti flott fastän det svider, i månget skinn

11. n´Nils Holmgren, sin vana trogen 23. Gotthard Ögren, han målar stolar

han ofta smyger, sig bort i skogen, och under tiden, han muntert gnolar

han tittar in, i en ladugård ty han har lärt sig, en hemlighet

och får då se att, en säck där står om vilken Englund, ett dugg ej vet.

12. Han snöjven säger, och sedan tittar 24. Och Grahnén kuskar, omkring i bygden

i säcken och se, vad han där hittar att hålla tjuvskyttar, varm om ryggen

en älgbog och ett älglår - i Bjurforsfallet, han veta får

vem snöjven ska´, om det hära rå? att Nilsarna hadd´ ett älgelår

25. Och nu jag slutar, den enkla sången,

ty kanske ni blir, förbaskad mången

I sista raden, jag säger till:

ta inte åt Er, mer än ni vill

Tryckt i Umeå 1933. Tr.-föreningen Folket u p a, (Några av dessa verser finns även i Degerfors förr & nu 18 s 997)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- applåden -

Granögänget med 1989 års revy

Rosas skall i högan sky

Att roa ni kan och om varandra er bry

När från vintermörkret vi allra helst vill fly

Ömhet och värme finns i er lilla by

Ni med humor, värme och spe

Yttrade bygdens fasor och ve

Å med rädsla i blicken ni gjorde entré

Revydebuten fick era knän att darra som gelé

Storartat är dock vår resumé

Roligt ni kom på denna idé

En revy som alla har glädje av att se

Vill nu med rosor och kramar i text er förse

Ytterliggare revyer vi med glädje emotse

Kerstin Mattsson Tvärålund