Granö Revyn 1989,
postumt tack till Ivan
och Agneta
Västerbottens Kuriren, foto AR
Det börjar
sommaren 1988 med att jag flyttar hem till far. Far var född 1916 och hade haft
ett innehållsrikt liv. Vissa törnar gjorde mera ont, som då timmerlastnings
systemet bestod av hydrauliska järn armar och far var för nära. Det blev ett bra
tag på Sjukstugan i Vindeln och om jag inte missminner mig så blev det en
ny styvmor dessvärre. Skadan av järn armen medförde på ålderns höst, behov av
mer tillsyn, far var inte utbränd, men klart vidbränd.
Väl tillbaka i hembyn, efter år i storstan, vaknar behovet av aktivitet. Inte
var jag religiös och inte kunde jag väva. Därmed fanns det inte mycket att ta
sig för, i grand old Granö. Mitt arbete, på Allmänna Häktet Umeå, var
trivsamt, fastän det tog nätt tre timmar per dag med buss. Något fattades mig.
Min goda vän Agneta, hade ofta besök av sin mor Gullan. Mycket musikaliskt folk.
Dessutom fanns MIMAS, restaurangen på Tegsnäsheden. MI kom ifrån Mia/Mirjam
Halvarsson och MA från Margareta Meijer. Dessa suveräna damer börjar att sälja
korv ur en husvagn på parkeringen bredvid Bernhard Uppenbergs Fåfänga i
Tegsnäset och bygger sedermera upp timmer huset MIMAS. Mia var en god, glad,
sprudlande och gästvänlig husmor. Utomordentligt trevlig och därtill med på
noterna. Jo men visst, vi drar igång något. Agneta visste att det fanns en
Granö visa från tidigt 1930-tal. Mor Gullans gamla vishäften och
skillingtrycks samlingar dammades av. Gullan föddes 1918 och kände till de
flesta som gamla Granö visan beskrev.
Strategin då… jo men... ja men... nej men...
Tar vi bort drabbade medmänniskor, då bör det gå att driva med resterande
population i Granö. Engagerar vi glada människor som kan skratta och gråta och
inte är rädda för att göra bort sig, då kan det bli bra. Det fanns en sprallig
tjej till, på Mimas, det var Ruth Strandberg och därtill oslagbare Snus-Ivan som
ställde upp. Järngänget var ett faktum. He va ba te å köör se hä ryyk.
Så mycken glädje vi fann. Det var inte många som trodde på vårt projekt, att
ordna en ny Granö Revy. Många driftiga, roliga och tragiska tankar passerade.
Dikta ihop något som roar och ändå tordas bo kvar i Granö. Roligt hade vi och
revy blev det. Ivan var bra och inget var för honom omöjligt. Det bör påpekas att ingen
i det glada gänget fick någon ersättning alls för 1989 års revyomgång och ej
heller för den efterkommande något år senare. Material till scenkläder som
frackar och kabaré dresser stod Granö Revyn för. Sy upp kläder, det fick vi göra
själva. Däremot skänkte Granö Revyn 12
000 kronor till en keyboard märke Roland till Granö skola.
Tider komma och tider gå. Mia flyttade efter vårt framträdande på Domänverket
våren 1989 till Småland och ersattes av toppsnäckan SE Thörnlund för Hemvändar
dagen i Granö juli 1989 (bildbevis: klicka Bilder i marginalen, märkt
Hemvändardagen, SE är den med de snygga spirorna). Det var tider det. Granö Revy
upplöstes efter ytterliggare en Revy omgång och kvarvarande kapital blev grundbult till Granö Water Festival. Roligt nog, så är Mia tillbaka inom läsar rotet och förgyller tillvaron. God mat finns det därmed på Kronlund och
vid Mårdseleforsen. Nostalgiska tankar önskar att Mimas återuppstår, som det en
gång var. Matstället med genuin husmanskost.
Västerbottens
Folkblad, foto UH, publikbilden talar för sig själv:
Västerbottens
Kuriren, foto AR
Visa om
Granögubbar (Melodi: Alfred och Anna)
1.
Om Granögubbar, jag nu vill sjunga 13. Och
Anna Sandberg, hon tror på skriften
om byggnadskonst och om skvallertunga att kooperativa
och socialismen
om alla dem som jag kommer till ha
vilddjursmärket, i pannan fått,
som uti bygden mest råda vill ty så hon
själv, skriftens ord förstått
2. På
Varghusheden, där hörs det toner 14. Och nu en
nyhet, jag vill bebåda
och göken sjunger, i Lundströms kronor att
Ol-Nils lagår´n, är seg som kåda
och genom Charlottas, äreport
ty jag tror ej, han ramlar ut
än Bernhard ilar, liksom en hjort
förr´n kraftverksfrågan, har nått sitt slut
3. I Granö
finns ej, frisinnets galtar 15. n´Johan
Svanberg, kan pennan sköta
och därför Holmström, till Kussjön paltar
och uti Folkbladet, gubbar stöta
men suggan, som är båd´rädd och blyg ty
han har blivit, en socialist
hon ville helst, det skull gå i smyg
och agiterar, det gör han friskt
4. Och
brodern Oskars bil nu pustar
16. Och
brodern Kalle, han nu regerar
för fattigkassan, han säkert rustar.
uppå Högkammen och domderar
En J. V. Daniel, de femtio nått,
han sköter kassan, för Granöbyn
och därför han har presenter fått. och
hemma har han, ett dito tryn
5. I alla
änkor, som går i ringen,
17. Och
skräddar Vikström, där oppi backen
det väljes en eller också ingen,
med sina femtio, år på nacken
ty dock på fälla, man bör slå till,
han raskt kan svänga, ihop en rock
fast det finns grannar, som det ej vill
fast han med åren, har blivit tjock.
6. n´Olle
Svanberg, sin vackra flicka vaktar 18. En affärsman,
som vi alla känner
för pojkar, som henne eftertraktar. är Emil
Karlsson, som omkring oss ränner
En Algot medger, i nio steg, När han
placerat, en symaskin
att Eugenia, hon int är beg. då
går han hem, därifrån å flin´.
7. n´August
Granström, med listor lunkar, 19. Nu O. J. Wejdmark, sin
hjärna nöter
och granöböndernas, börsar pumpar, och Nygrens
spalter, han käckt bemöter.
ty han vill bygga, en riktig bro, Med
kalla siffror, han visar klart,
så n´Karl-Andreas ska´ slippa ro. att uti
Byssjan, där är det klart
8.
n´Olle
Karlsson, kan spela tjäder, 20. n´Karl
Nolander, han möbler snickrar,
men pojken hans, är av annat läder, men
ofta in i nå´n, gård han tittar
han drillar själv, på sin melodi och får han träffa, Och får han träffa, nå´n trevlig dam.
och flickor låter han inte bli
då vill han sälja, en ottoman
9. Nils
Oldmans älghund, har gått i graven 21. Sen Erik Forslund,
blev gift med pigan
En Edvin Rehn, känner sig nog slagen han
ungkarlsvanorna, lagt åt sidan
ty aldrig mera, han bomma får ej mer han
tar, några meterskutt
på älgar som, över heden gått. om det med
Dolly, skull´bli nå´t gruff
10. Sen finns
en ungmö, som heter Anna 22. Och Hilmar byggar´n, har många
uppdrag
hos henne brukar, vi ofta stanna han kassan
sköter, åt Granö jaktlag
Där kan vi få oss, en kaffekopp och
även skatten, kan hämtar in
ned munkar som, simmar uti flott fastän det
svider, i månget skinn
11. n´Nils
Holmgren, sin vana trogen 23. Gotthard Ögren, han
målar stolar
han ofta smyger, sig bort i skogen, och under
tiden, han muntert gnolar
han tittar in, i en ladugård ty
han har lärt sig, en hemlighet
och får då se att, en säck där står om vilken
Englund, ett dugg ej vet.
12. Han
snöjven säger, och sedan tittar 24. Och Grahnén
kuskar, omkring i bygden
i säcken och se, vad han där hittar att hålla
tjuvskyttar, varm om ryggen
en älgbog och ett älglår - i
Bjurforsfallet, han veta får
vem snöjven ska´, om det hära rå? att Nilsarna hadd´ ett älgelår
25. Och nu jag slutar, den enkla sången,
ty kanske ni blir, förbaskad mången
I sista raden, jag säger till:
ta inte åt Er, mer än ni vill
Tryckt i Umeå
1933. Tr.-föreningen Folket u p a, (Några av dessa verser finns även i Degerfors
förr & nu 18 s 997)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-
applåden -
Granögänget med 1989 års revy
Rosas skall i högan sky
Att roa ni kan och om varandra er bry
När från vintermörkret vi allra helst vill fly
Ömhet och värme finns i er lilla by
Ni med humor, värme och spe
Yttrade bygdens fasor och ve
Å med rädsla i blicken ni gjorde entré
Revydebuten fick era knän att darra som gelé
Storartat är dock vår resumé
Roligt ni kom på denna idé
En revy som alla har glädje av att se
Vill nu med rosor och kramar i text er förse
Ytterliggare revyer vi med glädje emotse
Kerstin Mattsson Tvärålund
Carola2008-07-09